tänk att de bara är så lätt att falla över kanten, man lever och är lycklig och allt är underbart men då står man och balanserar på kanten, och ett felsteg för att man faller över kanten och allt hamnar på botten.
jag skulle egentligen vilja att det skulle stå arg och ledsen där vi kanten, för jag blir det.
jag blir så förbannat jävla arg så att jag inte vet vart jag ska ta vägen och när ilskan har gått ur börjar man gråta av utmattning.. 
Nu måste man försöka ta sig runt hela varvet igen innan man ska lyckas bli lycklig igen, om man nu lyckas med det oxå..
just nu känns det iallfall som att jag inte har kraften att orka ett helt varv till, jag ligger kvar här på botten.
att det ska vara så lätt att falla över kanten..