har börjat insett att människor börjar förandras med tiden, vissa som man aldrig trodde att man skulle behöva "släppa" taget om.
kanske växer man ifrån varann, men jag minns när vi lovade varandra att föralltid vara bästa vänner och trodde faktiskt då att de skulle hålla, men som du sa:
-  men allt förändras.
jo, jag märker det.
tänker ofta på hur allt hade varit om det inte hade hänt, men det är ingen ide, blir bara ledsen och fastnar kvar där i mina tankar.
men hur det än blir så, saknar jag dig.
jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.