vi träffades redan som små, jag var då 2 månader och 13 dagar då när du som skulle bli min allra bästa vän föddes.

Eftersom att våra pappor oxå var och är bästa vänner så träffade vi varandra tidigt.

kanske är de nått av de bästa som har hänt i mitt liv, och även de som betyder väldigt mycke för mig.

Kommer ihåg alla bus som vi gjorde som små, när vi hittade den "hemliga kojan" nere hos Krister som vi inredde och målade om, blev nästan som ett hem.

Kan du minnas den sommaren då vi gick och grubblade över att vi inte hade något att göra, och just då fick vi syn på en ekorrunge som hade ramlat ner från boet och som hade fått en skada, när vi tog hand om den tillsammans.

Saknar tiden då vi var små, alla saker som vi hittade på.

du och jag var verkligen skit ungarna här på byn, alla visste att om du och jag var med varandra skulle det bara bli stöll!

Senare vet jag inte riktigt vad som hände.. vi gled ifrån varandra mer och mer, och jag tyckte att de kändes som att du hellre var med andra än mig.

Men som alltid innan löste vi det och blev tightare än aldrig förr.

visst har vi haft våra bråk men vi klarar av allt tillsammans, med dig känner jag att jag kan vara mig själv, jag behöver inte spela någon fånig roll.

jag hoppas att vi kommer att vara vänner hela livet ut. jag litar på dig,

jag berättar allt för dig och jag hoppas att du kan lita på mig oxå.

Jag vet att du tröttnar på mig ibland när jag är jobbig, men de är den jag är, och jag hoppas att du gillar mig för den jag är, för jag gillar dig.. precis som du är.