Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står, känner att du förstår vad jag genomgår.

    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0